Olämpliga objekt för iståndsättningsdikning

Swedish
Summary

 

 

Content
Title

Iståndsättningsdikning kan inte rekommenderas av miljö- eller lönsamhetsskäl på följande objekt:

Text
  • beståndsfigurer som är odugliga för iståndsättningsdikning
  • tvinmarker och impediment samt andra lågproducerande objekt som lämpar sig för restaurering
  • områden med permanenta erosionsproblem i dikena
  • områden som är reserverade för vattenvården, t.ex. översilningsområden och skyddszoner
  • diken på momark som löper runt en torvmark i naturtillstånd, i fall inte vattenhushållningen på momarken kräver dränering
  • svämområden vid vattendrag
  • sura sulfatjordar och svartskifferområden där dikningsdjupet skulle vara större än det ursprungliga dikningsdjupet
  • viktiga grundvattenområden (klass 1) och övriga grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning (klass 2), i de fall där dikena skulle rensas så djupt att mineraljorden påverkas.

Enligt skogslagen får dikning inte utföras i särskilt viktiga livsmiljöer. Om iståndsättningsdikning utförs, får den inte försvaga särdragen hos särskilt viktiga livsmiljöer (10 § Att bevara mångfalden samt särskilt viktiga livsmiljöer).

I FSC- och PEFC-certifieringarna ingår också ett antal objekt som inte får iståndsättas.

FSC-certifieringen

  • Vid iståndsättningsdikning ska följande objekt lämnas utan åtgärder:
    • små försumpade sänkor med naturlig vattenhushållning inom moskogsfigurer (6.5.9 S)
    • försumpade övergångszoner till myrar med naturlig vattenhushållning (6.5.9 S)
    • diken som mynnar ut till översvämningsområden på låglänta stränder eller av diken som är speciellt känsliga för erosion (6.5.6 S)
    • grundvattenområden (klass 1 och 2). (6.5.8 S)
  • Vid åtgärder i dikessystem på kända sura sulfatjordar ska grävning djupare än det ursprungliga diket undvikas. (6.5.6.1 S)
  • Skogsägaren bevarar som viltmiljöer sådana torvmarker där dikning inte har lett till ökad virkesproduktion och som det inte är ekonomiskt motiverbart att iståndsättningsdika. (5.5.3 S)

PEFC-certifieringen

  • Man säkerställer att torvmarker i naturtillstånd bevaras. Vid skötsel av torvmarksskogar sköter man vattenvården och främjar klimatvänlig praxis.
  • Iståndsättningsdikning utförs bara på områden där dikningen klart har ökat trädbeståndets tillväxt. Dikade torvmarker med låg virkesproduktion lämnas för att återgå till naturtillstånd. I kanten av öppna torvmarker och torvmarker som skall återställas till naturtillstånd lämnar man i övergångszonen, som klart skiljer sig från den övriga terrängen, en 10 m bred skyddszon. Inom skyddszonen är endast plockhuggning och grävning av diken i syfte att återföra vatten till skyddade torvmarker eller andra torvmarker i naturtillstånd tillåtet.