Projektområdet avgränsas så att det ur teknisk synpunkt blir en enhetlig och klar helhet både med tanke på skogen och terrängen. På det sättet uppnår man skalfördelar vid avverkning, iståndsättningsdikning och gödsling, och regleringen av vattenhushållningen och vattenvården kan skötas effektivt. Vid avgränsningen ska man beakta möjliga begränsningar som till exempel värdefulla livsmiljöer eller andra områden som behöver beaktas på något vis.
Utred behovet av iståndsättning och skogsvård
Särskilt om projektet är stort kan det vara en god idé att dela upp det i mindre delar som åtgärdas efterhand. Man bör sträva till att små projekt och delar av större projekt färdigställs inom 1-3 år efter att arbetena har påbörjats. Det är viktigt att reda ut var på området det finns behov av avverkning och skogsvård och vid behov också var det finns lämpliga områden för annan typ av markanvändning, t.ex. naturskydd.
Vid bedömning av vårdbehovet fokuserar man på områden där iståndsättningsdikning är ekonomiskt lönsam och vattenvården går att ordna. Gallring i grövre gallringsskog kan också inkluderas även om man inte där utför någon iståndsättningsdikning. Livsmiljöer som kan restaureras kan också ingå i planen.
Drivningens lönsamhet kan bedömas med hjälp av en tumregel som säger att om det totala avverkningsuttaget från hela området är 500 m³, uttaget per hektar är minst 40 m³ och medelstorleken på de stammar som avlägsnas är minst 60 liter, så kan drivningen betraktas som lönsam. Förhandsinformation om trädbestånden går att få fram med hjälp av flygbilder och öppna skogsdata. Från områden som ska återställas till naturtillstånd kan avverkningsuttaget (m³/ha) vara lägre.
Man ska sträva till att avgränsa projektområdet så att det blir möjligt att leda ut vattnet genom nedre delen av området. Det här möjliggör effektiva vattenvårdsåtgärder. Det finns nuförtiden tillgång till kartmaterial baserat på laserskanning som underlättar en förhandsutredning om var dikena kan behöva rensas, var det finns erosionskänsliga marker och var det lönar sig att placera vattenvårdskonstruktioner. Dokumentationen från tidigare dikningar kan ge en uppfattning om förhållandena som rådde före nydikningen och om hur tidigare dikningsprojekt har genomförts.
Följande indikatorer används för att bedöma behovet av iståndsättning och skogsvård
1. Huvuddelen av bestånden på området är i behov av plantskogsvård eller gallring. Det är skäl att gallra ett bestånd när dess grundyta överskrider gallringsmallens stämplingsgräns. Det kan också föreligga ett gallringsbehov om det förekommer mycket björk som hindrar barrträdens utveckling.
2. Vattenhushållningen på området är i så dåligt skick att den höga grundvattennivån klart begränsar trädens tillväxt. Problemen kan bero på igenväxta diken, misstag vid tidigare dikning, skogsskador, eller uppdämning som förorsakats av att skogsmaskiner kört över dikena eller att torven har sjunkit ihop.
3. Näringsobalansen på ståndorten är så uppenbar att den klart begränsar trädens tillväxt.