Skogslagen (1093/1996) förpliktigar till att bevara strukturdragen hos närmiljön kring källor, rännilar, bäckar och högst 0,5 ha stora tjärnar som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. De särskilt viktiga livsmiljöer som omnämns i skogslagen får skötas och användas genom försiktiga åtgärder vid vilka livsmiljöernas särdrag bevaras eller förstärks.
När åtgärderna vidtas ska den för livsmiljön utmärkande särskilda vattenhushållningen, strukturen på trädbeståndet, gamla överståndare, döda och murkna träd bevaras och vegetation, variation i terrängen och jordmån beaktas. Finland Skogscentral har gett en tolkningsrekommendation gällande tolkningen av lagen.
I vattenlagen (587/2011) som strävar till att förbättra tillståndet i vattenmiljön finns omfattande bestämmelser om utnyttjandeformer för vatten. Enligt vattenlagens 2 kap. 11 § (skydd av vissa typer av vattennatur) är det förbjudet att äventyra de naturliga förhållandena i flador eller glosjöar på högst tio hektar eller källor eller, någon annanstans än i landskapet Lappland, tjärnar eller sjöar på högst en hektar eller rännilar.
I vattenlagen avses med en bäck ett rinnande vattendrag vars avrinningsområde är under 100 km² stort. I en bäck rinner det vatten året om, vilket skiljer den från en rännil. Under långa perioder av torka kan emellertid också bäckar undantagsvis torka upp. Bäckar kan också vara dikeslika, rensade och ha ett jämnt botten. Med rännil avses en vattenfåra som är mindre än en bäck och vars avrinningsområde är mindre än 10 km² och där det inte ständigt rinner vatten och fisk inte kan vandra i nämnvärd omfattning.
Mer om tryggandet av vatten och vattenmiljöer.
I Miljöskyddslagen (527/2014) stadgas om förorening av miljön och om förpliktelser och bestämmelser som är förknippade med detta. Lagen förutsätter att en verksamhetsutövare känner till vilken miljöpåverkan och miljörisker verksamheten orsakar och hur riskerna ska hanteras samt möjligheterna att begränsa de negativa effekterna (6 §). Lagen förpliktigar också verksamhetsutövaren att förhindra och begränsa miljöskador på förhand (7 §).
I lagstiftningen tas inte direkt ställning till skyddszonernas bredd i meter, men det är inte tillåtet att försvaga tillståndet hos livsmiljöer i omedelbar närhet till vattendrag och småvatten som är i naturtillstånd.
Mer information om hur man identifierar småvatten och om lagstiftningen kring dem finns i Finlands Miljöcentrals handbok Pienvesiopas (på finska).