Vid avverkningar bör skyddszonerna vara minst lika breda som krävs av det certifieringssystem som gäller på området.
Skogsägaren kan också lämna bredare skyddszoner än det här, vilket gynnar mångfalden och tillståndet i vattendragen.
PEFC™-certifiering
I kanten av vattendrag och källor lämnas en skyddszon som ger skugga, tryggar mångfalden och binder fasta partiklar och näringsämnen. Den naturliga vegetationsskiktningen bevaras. Med vattendrag avses här hav, sjöar, tjärnar, åar, älvar och bäckar. Mindre vattenfåror där det förekommer vatten året runt och där fiskar kan vandra betraktas som bäckar. En skyddszon bör vara minst 10 m bred i genomsnitt, men bredden får aldrig underskrida 5 meter. I en skyddszon får endast utföras plockhuggning, och på så sätt att träd av olika storlek lämnas kvar och lövträd gynnas. Vid kanten av öppna torvmarker och torvmarker som lämnats att återgå till naturtillstånd lämnas en minst 10 meter bred skyddszon som bör lämnas oröjd och där endast plockhuggningsliknande avverkning är tillåten.
I en skyddszon på ett PEFC-certifierat område får man inte utföra:
- markberedning
- gödsling
- stubbrytning
- röjning av buskskiktet
- kemisk bekämpning med växtskyddsmedel
FSC®-certifiering
- Bredden bör vara minst 10 m vid alla skogstjärnar och sjöar.
- Bredden bör vara minst 15 m vid bäckar, åar och havsstränder.
- Bredden bör vara minst 30 m vid flador och glosjöar.
- Längs diken lämnas en minst 1 meter bred, intakt dikesren.
- På finkornig och sluttande mark behöver man lämna bredare skyddszoner eftersom erosionsrisken där är större. Det samma gäller platser där avrinningsområdet varifrån vattnet flödar in på förnyelseytan är stort.
- Svämområden räknas inte in i skyddszonens bredd; man bör alltså utgå från den normala högvattennivån när skyddszoner planeras.
- Skyddszonerna lämnas utanför normal beståndsbehandling. Endast sådan avverkning som ingår i en restaureringsplan eller som har naturvårdande syfte är tillåten.
- Vid gödsling lämnas ogödslade skyddszoner mellan det gödslade området och vattendraget enligt följande minimibredder:
- vattendrag (hav, sjö, å, älv eller tjärn): flygspridning 50 m; markbaserad, maskinell spridning 30 m
- bäckar: 20 m
- diken: 5 m.