Både trädbeståndet och marken har en avgörande inverkan på utsläppen av växhusgaser från en torvmark. Om man betraktar ett tidsspann på tio år har behandlingen av beståndet störst betydelse, precis som på mineraljordar: det är avverkningarna som reglerar kollagret i trädbeståndet.
På kort sikt har skogsbruksåtgärderna en större inverkan på kollagret i trädbeståndet än på utsläppen av växthusgaser från marken. Ju längre tidsspannet blir, desto större blir utsläppen av växthusgaser från marken. Vilken slags inverkan åtgärderna har på bromsandet av klimatförändringen finns beskrivet i samband med beskrivningen av skogsbruksåtgärderna.
Iståndsättningsdikning är den åtgärd som mest påverkar kolbalansen vid samprojekt för vård av torvmarker. Det går att minska utsläppen av växthusgaser genom att bara rensa sådana diken som behöver rensas med tanke på virkesproduktionen, och då hålla dikena så grunda som möjligt. På det här sättet förhindrar man onödig nedbrytning av torv samtidigt som man effektivt ökar kolsänkan i trädbeståndet. Genom att reglera beståndstätheten kan man minska behovet av iståndsättningsdikning. Också gödsling minskar dikningsbehovet.