Olika jordarter rör sig på olika sätt med vattenflödet. Erosionskänsligheten är beroende av jordarten, men också av dikningsområdets lutningsförhållanden och hur mycket vatten som strömmar i dikessystemet. De ställen i dikessystemet där erosionsrisken är stor ska i första hand lämna orensade.
Beakta den underliggande mineraljordarten vid planeringen
Det är i allmänhet lätt att identifiera de erosionskänsliga partierna i samband med planeringen i terrängen för dikena. På de här platserna ska man undvika att rensa dikena.
Vid bedömning av erosionsrisken kan man använda nedanstående tabell som visar den högsta rekommenderade lutningen i ett dike som ska rensas, utgående från avrinningsområdets areal och jordarten.
Största rekommenderade lutning (m/100m) för olika jordarter i förhållande till avrinningsområdets storlek.
Vid planering av iståndsättningsdikning lönar det sig att utnyttja digitala temakartor (t.ex. Skogscentralens webbtjänst på Skogscentralens webbsidor).
Vid planering av dikesslänterna måste man beakta jordartens uppfrysningsbenägenhet. Där det är fråga om uppfrysningsjord ska dikesslänterna göras svagt sluttande.